Frances del 1 av Joanna Hellgren

Galago

7-åriga Frances pappa har ramlat i sjön och dött. Man vet inte om det var en olycka eller om det var självmord. Frances själv tror att han blev mördad. Efter faderns död får Frances åka med sin faster Ada in till stan och bo hos henne och den åldrade och senile, på gränsen till elake, farfadern istället. (Var Frances mamma är vet man inte heller, hon är förmodligen död. Hon har blivit mördad, säger Frances.) Huset i stan är stort och tyst och allvarligt. (Joanna Hellgren tecknar vinklar och vrår och vassa trappor. Tecknar korridorer och stängda dörrar på rad.) I brist på annat att göra börjar Frances att intressera sig för författarinnan som bor granne. Hon som röker många cigaretter och har tre stora vinthundar. Relationen till faster Ada är till en början spänd. Ada är tyst och undflyende, men hon har ett hemligt nattliv på Paris gator och barer. När Frances ligger i sängen och försöker att inte tänka på sin pappa lär Ada känna författarinnan med vinthundarna.

Frances är en fin grafisk novell. Joanna Hellgren ritar eftertänksamt naivt (om man kan säga så) i skir blyerts. Konturerna är tunna och figurerna lätt androgyna. Tidsåldern är okänd, men den tjusiga parisiska författarinnan som bor granne med Frances och Ada knattrar på skrivmaskin och röker cigaretter i munstycke, så nog är Frances en dröm om det som varit snarare än en skildring av nutid. Ett lätt drömaktigt skimmer vilar hela tiden över berättelsen. Det är också om nätterna som saker och ting sker, i hemlighet bland skuggorna. (Jag kommer av någon anledning att tänka på Hope Larsons Gray Horses när jag läser Frances, kanske beror det på att det här liksom där är nätterna som står i fokus.) ”Jag skapade ett universum som jag själv skulle vilja besöka” säger Hellgren själv, och visst känns Frances som ett universum skapat av en ung tjej med smak för Paris och dekadent romantisk pre-WW2-känsla. Och för lesbiska kärleksaffärer. Och vinthundar.

Men jag tycker att det är fint! Jag tycker om det. Frances är varken stelt poserande eller indiepopsgullig på gränsen till spyfärdighet. Frances är bra. Och snygg. Det här var del 1 av en planerad trilogi. Det finns med andra ord anledning att återkomma till Joanna Hellgrens blyertsteckningar.    

Frances gav mig dessutom en anledning att bildgoogla vinthundar. De kan t.ex se ut så här:

Italiensk vinthundsvalp 
     
Eller så här:


Barbies hund

Eller så här:


Saluki. Jag tror att det är sådana som grannen i Frances har, men jag kan ha fel.

Joanna Hellgren har en hemsida.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under svenskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s