Böcker jag älskade som tonåring – Del 3

På den högstadieskola där jag gick förväntades vi läsa åtminstone en skönlitterär bok per termin. Man fick själv bestämma vilken man ville läsa, men om man var osäker rekommenderade vår svensklärare oss gärna en roman. Om man var tjej blev man rekommenderade någon av följande fyra titlar: Inte utan min dotter av Betty Mahmoody, Inte som andra döttrar av Deborah Spungen, Råttornas vinter av Erik Eriksson eller Christiane F’s Gänget i tunnelbanan. Samtliga tjejer i min klass läste åtminstone någon av dessa böcker i sjunde klass, de flesta av oss hann läsa alla fyra innan vi hade slutat åttan. En av de där böckerna, Inte utan min dotter, är en illa skriven anti-iransk bok och det faktum att vår svensklärare tyckte att vi skulle läsa den är ju intressant i sig, men ännu mer intressant är det att hon tyckte att vi skulle läsa de andra tre böckerna, samtliga handlar nämligen om unga kvinnor som lever i samhällets utkant och som knarkar och/eller prostituerar sig.

Min självklara fråga är denna: Ska man verkligen läsa den typen av böcker när man är 13 år gammal? Eller rättare sagt: Ska man verkligen bara läsa den typen av böcker? Var tanken att de där böckerna skulle ha någon sorts avskräckande effekt, att de skulle få oss unga flickor att avhålla oss från knark och prostitution? (Eller från sex överhuvudtaget?) Ärligt talat, när ska vuxna människor lära sig att sådant inte fungerar? I mitt fall var effekten den rakt motsatta, jag blev otroligt fascinerad av de där böckerna, framförallt av Gänget i tunnelbanan. Jag älskade Gänget i tunnelbanan och jag tyckte att knark och tunnelbanor var skithäftigt. Jag ville också ha en pojkvän som hette Detlef och det spelade ingen roll om han gick på ”H”, dvs. heroin, för vi skulle älska varandra så mycket ändå. Boken Gänget i tunnelbanan är en tvättäkta BOATS-bok (based on a true story), den bygger på intervjuer med den unga tyskan Christiane F, som började missbruka heroin och sälja sig på Bahnhof Zoo i Berlin redan som 14-åring. Det finns en film baserad på hennes historia också, Wir Kinder vom Bahnhof Zoo eller som den heter på svenska Vi barn från Bahnhof Zoo. Vi läste inte bara boken, vi såg även filmen i skolan. Jag vill minnas att vi såg den två gånger, i olika ämnen. Läraren släckte ner i klassrummet och vi satt alla andäktiga framför den minimala teven som hade rullats in. Jag tyckte att det var världens bästa film.

Vad jag minns starkast från filmen Vi barn från Bahnhof Zoo är den där scenen när filmens ungdomsgäng springer genom ett stängt köpcentrum mitt i natten och David Bowies Heroes spelas. Efter ett tag tar Detlef, som jag tyckte var jättesöt trots att han hade moppemustasch, tag i Christianes hand och de springer vidare hand i hand tills de kommer upp på ett höghustak med en stor Mercedes-Benzskylt. Det var det absolut mest romantiska och spännande som någonsin hade visats, tyckte jag som 13-åring. Det var så jag ville att mitt liv skulle vara, jag ville springa genom köpcentrum med Detlef om nätterna till tonerna av Heroes (”and the shame, was on the other side…” ). Allt annat i filmen filtrerade jag bort. Jag var tretton år och enbart intresserad av romantik. Den där scenen har förstört mig för resten av livet. Allting romantiskt och spännande som har hänt i mitt liv har jag jämfört med minnet av den där filmscenen.

Några år senare tog jag tåget till Berlin och hängde själv runt på Zoologischer Garten och drack schnapps ur pappersmuggar och inväntade med spänning att någon skulle försöka köpa sex av mig. Jag träffade en gullig tysk tjej också minns jag, hon skulle ”handla” och frågade om jag också behövde. Vi hängde vid förvaringsskåpen. Det var nästan som Vi barn från Bahnhof Zoo på riktigt, det enda som fattades var Detlef, men jag handlade aldrig någonting. Jag prostituerade mig inte heller. Jag tackade nej till gubbarnas förslag. Jag ville nog mest bara vara i närheten av det där, känna lukten av det, vibrationerna av det. Ofta tänker jag emellertid att det enbart är en lycklig slump att jag inte är knarkare. Hade jag träffat en Detlef i den där åldern hade jag utan problem kunnat sätta en spruta i armen och tänkt att ”nu har vi det här gemensamt, nu är det han och jag”. Som Christiane säger till Detlef i boken, att hon vill känna det han känner, hon vill vara en del av det han är. Det är därför hon testar ”H”. Mitt trettonåriga jag har full förståelse för det, jag hade gjort likadant. Romantik var allt när jag gick i högstadiet. Det var sån jag var när jag var tonåring. Min svensklärare spelade ett farligt spel när hon satte den där boken i handen på mig.

Vad som rekommenderades till killarna att läsa? Vad jag vill minnas enbart Dean Koontz. Om de var lite efterblivna och/eller inte läste så bra: Gusten Grodslukare av Ole Lund Kirkegaard.

Böcker jag älskade som tonåring – Del 1
Böcker jag älskade som tonåring – Del 2

Annonser

10 kommentarer

Filed under tyskt

10 responses to “Böcker jag älskade som tonåring – Del 3

  1. bokstavlarna

    Jag är nog lite glad ändå att jag aldrig läste den här boken när jag var tretton (jag såg filmen några år senare, och då var jag lite för gammal för den) för jag hade nog reagerat precis likadant och romantiserat järnet. Som de flesta trettonåriga tjejer gör.

    Var din svensklärare ung eller bara modig?
    Min stränga lärare skulle aldrig ha rekommenderat den typen av böcker till oss. Vi fick bara politiskt korrekta och könsneutrala tips, typ Per Anders Fogelström och Vilhelm Moberg.

  2. Min lärare var rätt gammal, närmare 60, och började nog fundera på sin pension tror jag. Nu i efterhand skulle jag säga att hon hade checkat ut för länge sedan. Jag tror hon tänkte något i stil med ”jag ger kidsen vad de vill ha och sedan får de läsa böcker medans jag dricker kaffe i lärarrummet”. Ungefär på den nivån. Alla de där böckerna hon rekommenderade är ju skitdåliga! Man behöver kanske inte läsa Vilhelm Moberg när man är 13 men det måste väl finnas något vettigare än dåliga BOATS-böcker?

  3. Mycket handlar väl om mognad som läsare, dvs: man kan inte läsa Almqkvist när man är 13, man är varken van språket eller innehållet. Däremot finns det ju vettigare inkörsportar än ”Inte utan…”, man behöver ju inte tipsa utifrån kön, kanske intresse. Gillar man fantasy kanske man kan läsa Mary Shelleys ”Frankenstein”, och kanske t.o.m. förstå både 1800-talets och 2000-talets fascination för vetenskap.

    Det är svårt med svensklärare, tycker jag. Som elev förväntar man sig väl att de ska kunna sin sak, men ofta är den ytlig eller läroboksstyrd, på det hela taget väldigt fantasilös, vilket ju i princip säger emot sig själv. På min kurs i litteraturvetenskap gick jag länge med blivande svensklärare, det var både berikande och jävligt skrämmande, i högt/lågt-diskussioner tog de flesta tydligt ställning för den lägre litteraturen och menade att man öht inte kunde låta eleverna läsa klassiker, eftersom de inte skulle förstå dem. Det visar ju för det första var deras eget hjärta befinner sig och för det andra hur de ser på elever.

    • Jag tycker inte att man behöver läsa klassiker i högstadiet, men när man rekommenderar sina elever böcker så kan man väl som svensklärare åtminstone introducera sina elever inför lite annan litteratur är typ BOATS och Kalle Anka. Sedan är ju elever väldigt olika, vad gäller mognad och läskunnighet och så där, men jag tycker inte att man ska behandla unga människor som en skock får som ”inte förstår”. Man får väl lära dem att förstå då. Är inte det själva syftet?

      Det verkar som att jag är mer eller mindre ensam om det här, men jag behövde under min 12-åriga skolgång aldrig ens öppna pärmarna till någon så kallad klassiker. Aldrig. Jag fick alltid välja själv vad jag ville läsa och jag läste Jackie Collins och Inte utan min dotter och Bridget Jones dagbok och sån skit. Det var inte förrens i slutet av gymnasiet som jag insåg, helt på egen hand, att det fanns annan litteratur. Jag upptäckte Söderberg och Dagerman och sånt där och älskade det. För att inte tala om när jag läste Hermann Hesses ”Stäppvargen”. Jag tyckte att det var den coolaste bok som någonsin skrivits.

  4. Om man inte läser klassiker i högstadiet (eller för den delen i gymnasiet), när ska man läsa dem? Om man inte blivit introducerad och välbekant med en mer komplex typ av litteratur, finns väl risken att man fortsätter i samma bekväma spår. Om vi säger att elever enligt syllabus ska ha klarat av Hej Matematik 1, 2 och 3, så finns där inga återvägar. Matematiken ska läsas och läras in. Om elever däremot får läsa vad de vill, om de läser Camilla Läckberg eller Jan Guillou och därmed aldrig kommer fram till Gösta Berlings saga, då är det plötsligt av mindre betydelse. Jag tror att du är ett vackert undantag.

    • Jag motsäger inte värdet av att trycka i sig en eller annan klassiker, förslagsvis på gymnasiet, men jag menar att det finns ett mellanting mellan böcker som exempelvis ”14 år och till salu” och klassiker som Brott och straff. Dagens motsvarigheter till dåtidens ”Röda rummet” och dylikt (vilka de nu är). Sedan tycker jag iofs att det ingår i allmänbildningen att ha läst några litterära klassiker, på samma sätt som man bör ha koll på grundläggande geografi och historia. Och så tror jag att vi båda är överens om att man som svensklärare bör försöka förmå eleverna att vidga sina vyer en aning.

      • Jag menade just mellanting, ja. Man kan göra vägen till Dostojevskij ganska lätt, tror jag, om man bara ökar komplexitetsgraden successivt.

        Tack f.ö. för vettig & fin blogg, jag lär återkomma.

  5. Sara

    Jag läste inte som andra döttrar då jag gick i femman och effing älskade den.
    Det var pga min vän som var väldigt mycket inne i punk den tiden som var anledningen till att jag läste den. Om jag hade hört talas om gänget i tunnelbanan under den tidsperioden så skulle jag antagligen älskat den lika mycket.
    Så håller nog inte med om att den är skitdålig, utan kommer nog alltid att läsa den med en känsla av nostalgi.
    Men smaken är som baken.
    Tror att då man var blir åtsagd att läsa böcker speciellt av en lärare så tror jag att dom automatiskt blir dåligare.

  6. Men åh vilken bra text, precis sådär var det för mig också med Christianes bok. Jag färgade mitt bruna hår rött, tvingade mamma att köpa utsvängda byxor, en stor herrkavaj och högklackade skor och så gick jag omkring och låtsades att jag befann mig på Zoo typ. Jag tyckte Detlef var idealet för en bra pojkvän. Jag har läst om boken ett par gånger som äldre och tycker fortfarande om den däremot och har skrivit en del om den i bloggen. Jag har tom en kategori som heter Christiane F så den har ju verkligen satt sina spår…

  7. Och jag håller med om att det är rätt oansvarigt av en lärare att rekommendera böcker som Inte som andra döttrar eller Gänget i t-banan för många unga tjejer lär ju känna att de verkligen vill vara som Nancy eller Christiane men jag tror samtidigt att man väljer såna här boats-böcker för att man vet att de kommer gå hem i den åldern. Man vill helt enkelt väcka något slags läsintresse som de böckerna faktiskt ger. Jag fattar inte ens grejen med varför man ska läsa tunga astrista gubbklassiker som Röda Rummet. Utdrag är väl lämpligt på gymnasiet för att ungdomarna ska få en bild av sån slags litteratur men intresset för böcker och läsning lär ju dö om man tvingar på någon som inte är van att läsa en bok som Brott och straff. Sen blir det ju lite knäppt om man börjar kategorisera litteratur som bra/dålig. Jag tycker tex Christianes berättelse är skitviktig, nog för att den säkert gjort mer ont än gott (pga alla unga läsare som lockats in i drogerna av den) men jag menar den beskriver ju ett totalt knäppt samhälle och vad som händer när man bygger miljonbyggen i astrista förorter där man inte tillåts leva n0rmalt och tro att folk kan trivas, öppen prostitution/droghandel osv. Sen skiljer sig dessa böcker sig litterärt från typ Strindberg förstås. Men jag har aldrig fattat vad som är så viktigt med alla dessa klassiker….allmänbildning ja, men vad annars? Jag läser för att bli berörd typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s