Mäktig Tussilago

Jag FÖRSTÅR INTE Maja Lundgren, jag gör inte det. Det är lika bra att jag erkänner det direkt. Hon skriver jättekonstiga böcker som jag väldigt gärna skulle VILJA FÖRSTÅ, men det gör jag nu alltså inte. (Det känns tyvärr som att det är en hel del jag inte förstår nuförtiden, Elfriede Jelineks diktsamling Under morgonens bila är ett annat exempel, eller är det så att alla hennes dikter faktiskt handlar om könsorgan? Känslan av att bli utsatt för ett avslöjande rorschachtest var i alla fall ständigt närvarande när jag läste dem.) Jag får känslan av att Maja Lundgren inte riktigt vill att jag ska förstå heller, hon har sannerligen inte ansträngt sig för att jag ska göra det i alla fall. ”Vad betyder Mäktig Tussilago?” frågade Daniel Sjölin Maja när hon satt i den där Babelstudion och verkade allmänt obekväm härom veckan. Det ville Maja inte svara på, det var en hemlighet, och något av en väl förborgad hemlighet känns den också som, Mäktig Tussilago. Jag får ingen ordning på den, jag känner att jag måste gå in på wikipedia hela tiden för att reda ut begreppen, för att få symbolerna klara för mig, okej Rosemary Kennedy blev lobotomerad, Doideag av Mull var alltså nån häxa… Referenserna är många i den här lilla romanen, fler än vad som riktigt blir begripligt, och det hela skulle ju kunna bli så väldigt övertydligt (efter att ha varit inne på wikipedia några gånger börjar man ju förstå vilka symboler det är hon är intresserad av och så där). Så är nu inte fallet, det här är stundtals helt sinnessjuk text, mer eller mindre obegriplig, men så handlar den ju också om en psykos.

Oscar Riktelius, härstammande från burgen familj men med arbete som personlig assistent och med en havererad doktorsavhandling på sitt samvete, får ett nervöst sammanbrott under en middag med inbjudna bekanta. Han blir hämtad av sjukvårdspersonal och får sedan prata med en psykiater, omnämnd som ”Mister Hur-har-vi-det-här-då” (senare förkortad Mister HHVDHD). Inifrån sin psykos försöker Oscar senare förklara för Mister HHVDHD vad som egentligen hände under den där middagen, vad som var den utlösande faktorn (feministiska kvinnors uppskattning av Jacqueline Kennedy, vad det verkar). Boken alternerar mellan att återge Oscars samtal med sin psykiater och att spela upp små stycken ur middagskonversationen under den där ödesdigra kvällen, alltihopa ackompanjerat av Oscars sinnessjuka rappakalja och Lundgrens varierande diktutsvävningar (hexameter är det tydligen).

Jag har roat mig lite med att läsa dagspressens recensioner av Lundgrens roman, intrycket är överlag splittrat. Å ena sidan anmärker flertalet recensenter att Lundgren raljerar över samtiden i allmänhet och över den intellektuella kulturvänstern i synnerhet. Å andra sidan kan flertalet recensenter inte låta bli att själva raljera lite över att Maja raljerar över just det. Sett mot den bakgrunden skulle man ju kunna anse ANTINGEN att Majas ”samhällskritik” (eller vad det nu är) är mitt i prick, eftersom självutnämnda civilisationsuttolkare själva gärna använder sig av den, ELLER att den där kritiken av den kulturella övre medelklassen är så pass färdigtröskad och återanvänd vid det här laget att den inte säger någonting alls överhuvudtaget och att Lundgrens bok därmed är helt misslyckad som satir sedd. (På fråga A svarar vi det andra alternativet.)

Jag hörde till det lägret som tyckte att Lundgrens förra bok Myggor och tigrar som roman sett inte riktigt höll ihop. Jag skrev lite grann om den i samband med att jag skrev om Carina Rydbergs Den högsta kasten. Så här skrev jag då:

Den högsta kasten påminner på många sätt om Maja Lundgrens Myggor och tigrar, men jag har aldrig gillat Lundgrens bok. Hennes ilska är en annan än Rydbergs, det finns en kompakthet hos Lundgren som jag har svårt att ta till mig. En frånstötande oresonlighet utan personlig nerv, som en betongmur. Det skälver inte som hos Rydberg.

(Det där står jag fast vid. Lundgren kommer man inte under huden på. )

Som roman lämnar även Mäktig Tussilago en del att önska, återigen en förmodad önskan att ifrågasätta patriarkala maktstrukturer till trots. Men om Myggor och tigrar var dåligt galen så är Mäktig Tussilago bra galen. Eller åtminstone lite bättre galen. Det som talar för Lundgren som författare är att hon är en så crazy sådan, det är ju där lockelsen ligger, eller hur? Hon skriver stundtals helt megaloman text och berättelsen i sig blir av förklarliga skäl därefter, som den naturligtvis bör, för nog vill Lundgren leva upp lite till bilden av sig själv också. Mäktig Tussilago uppvisar drag av en roligt absurd och skruvad humor, kanske (kanske!) kan vi även finna ett uns av självironi här, men mellan varven kommer det likväl galna skov som rubbar romanens balans och därmed går en del av skrattspegelseffekten förlorad. Ibland träffar hon rätt men rätt ofta träffar hon faktiskt fel, och det är då man börjar fundera. Det är lite Annette Kullenbergsk förvirring över henne. Där har vi en annan galen kvinna. Fast egentligen kan man inte jämföra Lundgren och Kullenberg, eller hur? När Kullenberg är chic är ju Lundgren fortfarande bara galen.

Annonser

12 kommentarer

Under svenskt

12 svar till “Mäktig Tussilago

  1. Jag fattar inte heller Under morgonens bila! Fattar ingenting av den faktiskt.

  2. Men gud vad skönt att höra, jo men faktiskt, jag känner mig ofta så dum när jag läser poesi så det känns bra att veta att det finns andra som inte heller fattar. Det enda jag tyckte var roligt i ”Under morgonens bila” var när hon skrev

    go
    goethe
    go

  3. Kära Kajsa, nu är du med i Lundgrens blogg. I kommentarsfältet till det (i skrivande stund) senaste blogginlägget. Flera ggr faktiskt. Tänkte att du kanske ville veta bara. Själv gillar jag ju Myggor och tigrar av många anledningar men den diskussionen kan vi ta en annan gång. Spring och läs kommentarerna på lundgrenmaja.blogspot.com istället.

  4. En av sakerna Maja där skriver är:

    ‘Men apropå bloggen Mikaela gav länken till så har den följande citat m.el.m som motto:
    ”Min hjärna kan inte skära små nätta borgerliga fasoner – den vill klyva i rättvisa hälfter som en slaktarkniv”
    ska inte säga att det överensstämmer helt med min egen poetik, mer än att jag har svårt för alltför tillrättalagda och prydliga böcker – men den som gillar citatet borde i princip inte kunna stå helt främmande för det jag skriver…’

    En diskussion vore roligt!

  5. Välskriven analys. Och jag får ju lita på den. För jag varken har eller tänker läsa boken. Men den motsvarar mina förväntningar. Fast det går inte att bortse från att personen Maja Lundgren är intressant. Så pass att hennes bok lyfts fram här när det finns så mycket good shit att hylla.

  6. Jag tycker att Maja Lundgren är superintressant. Hon är en av få svenska författare som jag skulle kunna tänka mig att dricka några glas rött med.

  7. lena kjersén edman

    Jag blir bara förvirrad . Inte på något intressant sätt,
    bara förvirrad.

  8. Du får gärna utveckla det där, Lena. Har du läst ”Mäktig Tussilago”?

  9. lena kjersén edman

    Ja, läst har jag.
    Men jag fattade inte vad som var allvar och vad som var skoj, vad som var ironi och vad som var något annat.
    Jag har inte recenserat den i Västerbottens-Kuriren (där jag skriver), men kollegan Anders Sjögren uttryckte det som jag kände vid läsningen – men är för förvirrad för att orka uttrycka i ord.

    Om Maja Lundgren hade skrivit tussilagoboken under okänd pseudonym så tror jag inte att förlaget hade gett ut boken (möjligen efter omarbetning).

  10. Kajsa, har du läst Pompeji? Jag var inte så förtjust i Myggor och tigrar men gillade verkligen Pompeji.

  11. Nä jag har ju inte det. Jag borde göra det, va? Det är det jag också tänker. Ska göra det, snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s